SÅ SKRATTAR DU NÄR DU FÅR ONT.

Jag kommer hem från jobb, allt är nästan släckt. Har vatten för ögonen för att det regnat ute, ställer väskan på bordet och går rakt in i väggen med min lilltå. Min lilltå är så liten, det ser ut som den är avhuggen så egentligen borde inte min lilltå slå i något överhuvudtaget, men jag lyckas med allt. Eller ska vi säga lilltån lyckas med allt? Jag skriker och blir riktigt förbannad över att ha slagit i min tå (det gör verkligen ont). Jag tittar ner på min tå för att se så att den sitter kvar, självklart får jag titta extra noga för att hitta den, jag hittar den och blir lite glad men jag skriker gärna lite till för att folk ska höra min smärta och vakna upp och komma och pussa på mitt huvud och säga "det går över när du gifter dig" - det som föräldrara alltid brukar köra. Ingen som gör det. Så då bestämmer jag mig för att börja lipa och gnälla lite till fast egentligen har ju smärtan gått över men jag vill bara att någon ska fråga hur min lilltå mår. Jag går förbi en spegel i hallen och får syn på mig själv. Och så börjar jag skratta så jag spottar saliv överallt. Ja...då ser jag ut som jag gör på bilden, exakt så ser jag ut när jag går och gnäller och vill ha uppmärksamhet. Jag kolla ner på min tå och sen kolla jag på mig själv i speglen igen. Återigen skrattar jag så allt rasar och jag får ont i magen istället.



Sen kommer lillasyster och fråga: varför är du så glad?!
Då skrattar jag ännu mer och tänker "De du din lille #@!!@!£%, kunde du inte komma när jag hade ont i min lilltå?!!" - jisses, hon hörde mitt skratt men inte mitt skrik efter tröst och uppmärksamhet.

Nej, nu ska jag gå och försöka pussa min lilltå, försöka i alla fall.

[LISETTE]