syskonkärlek.

Jag vill flytta hemifrån mer än annat just nu. Jag trivs väldigt bra hemma. jag är nog bara lite trött på att springa och leta efter mina saker ibland. Idag var det min Ipod. Visst, någon måste vara skyldig. Det är Min lillasyster. Det är inte så farligt när min ilska har lagt sig men det är under tiden som jag går och stampar och skriker och har mig. Jag vill bara sprängas och ibland får jag så onda tankar så jag nästan bara ville knuffa till henne! Vilket jag nämnde idag faktiskt, eller ja. Jag försökte verkligen prata med henne idag och säga att hon ska fråga om lov innan hon tar saker.

Hon sa att hon hade varit duktig nu ett tag och ja det har hon och det har hon fått beröm för, men hon är inte duktig när man pratar med henne. Stänger dörren när man försöker prata med henne. Nåja, jag var likadan säkert, om inte värre kanske. Hon gör många bra saker, men lika många fel. Förmodligen som jag också. Men jag vill bara få in i hennes huvud att mina saker är mina saker.

Jag skriker till och med på henne när det inte är hennes fel. Just för att när något är borta så misstänker jag henne. Ibland har jag fått säga förlåt. Jag är inte lika bra jag, men jag vet i alla fall vems som är vems grejer. Och hon är så gammal nu så hon kan gott börja förstå det. Det är bara i sådana lägen som det bara skulle kännas skönt att komma hem till sitt eget hem och verkligen njuta av att ha allt på sin plats. Jag själv som stökar ner, men jag vet vart allt finns. Visst kan man förlägga några grejer, det händer alla. Men det är skillnad mellan att förlägga och ta saker ifrån en.

Nej jag älskar min lillasyster överallt annat. Men ibland orkar man inte ens tänka på hur mycket jag älskar henne. För en minut sedan så avskydde jag henne, men det är väl det vi kallar syskonkärlek? :)

[LISETTE]