Vi har haft en diskussion här hemma ang en grind. Grinden gör så att vi kommer in till vår trädgård. Vi har kunnat öppna den både innanför och utanför innan men nu är det ändrat. Det går bara att öppna den när man ska ut från trägården. Det gör så att jag får gå runt om hela huset när jag kommer hem från jobb. En tanke som gör mig så rädd.
Ikväll har jag legat och tänkt på varför jag är så rädd för allt idag. Jag är inte rädd för ALLT, men jag blir så lätt skrämd och jag fåt så ont i magen så fort jag hör om våldtäkt, mord och andra hemska saker. Jag vet redan anledningen till varför jag är så lättskrämd som jag är. Jag triggar upp mig för mycket, jag tänker på det värsta som kan hända. Jag tänkte senast ang med grinden att risken är nu större att något händer mig när jag går från bussen till mitt eget hem. Risken är större !! Sinnes sjuk tanke kan jag tycka. Men det är vardagsmat för min del. Jag tänker så om allt.
Jag jobbar kvällen, och egentligen borde jag inte göra det i de tillståndet som jag känner för mörkret just nu. Har varit mörkrädd innan men det släppte, nu är det tyvärr tillbaka och det är nog ganska svår släppt denna gången. Att sova med en lappa har hänt många gånger nu, vissa gånger kan jag sova släckt. kan jag tyvärr inte somna, då börjar mina tankar igen. "Hur hade det sett ut om någon gjorde si och så mot mig?". Jag tänker igenom händelser som har skett. jag tänker på mord som jag läst och jag tänker på hur det har gått till. Jag lever mig verkligen in i det och tänker oftas hur man ens kan begå ett mord eller något annat som gör så att min mage vänder sig ut och in. Jag har till och med mått illa när jag tänkt på det. Jag kan inte hjälpa det, det bara dyker upp i huvudet. Det är som det jagar mig och sätter skräck i hela kroppen.
Nu är det en 19 åring som hittas mördad. Hade jag fått välja så hade jag inte ens velat höra den nyheten. Hade stängt av det snabbt och gått vidare som inget hade hänt. Dels för att jag klara inte av det och dels för dumma tankar som aldrig går ur mig. Det händer så mycket och det gör mig så rädd. Innan har man känt sig trypp, så mycket kan det inte hända så det händer mig. Men nu tänker jag hela tiden hur fel jag haft. Det kan hända mig och det kan hända någon runt min omgivning något, och det kan vara när som, när som. Det känns som att idag handlar det om fel tidpunkt, vid fel plats.
Christoffer har sagt att han tror att alla människor kan döda någon. Jag börjar mer och mer intala mig det. För mig är döda en person ett mycket psykiskt tillstånd, men om det nu skulle vara så, så tror jag att alla skulle få vård för det. Alla mördare och skit somf inns där ute, skulle ha någon sjukdom i sig. Att mörda är en sjukdom!?
Jag klara inte av tanken med mord. Illamående och frågor kommer upp. Jag blir frusterad och ledsen på samma gång. Ibland vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Och så fort någon skrämmer mig så tänker jag "nu är det kört". Jag överdriver inte. Självklart handlar det om vilken situation man är i, men jag vet att jag är som mest rädd när jag är ute. Jag fixar inte det riktigt.
Jag har slutat läsa igenom alla tidningar och även på nätet. Kommer jag in någonstans där det finns död, mord eller något hemskt överhuvetaget så tar jag mig ut därifrån med desamma. jag går och ältar och har en illamående känsla i mig hela tiden och det vill jag gärna slippa.
Det värsta är att man sätter upp människor som man älskar i sådana situationer, det är nog det som skrämmer mig mest. Jag klara inte av de tankarna.
Skräcken finns där hela tiden, jag trodde bara inte den skulle vara såhär stor.
Ikväll har jag legat och tänkt på varför jag är så rädd för allt idag. Jag är inte rädd för ALLT, men jag blir så lätt skrämd och jag fåt så ont i magen så fort jag hör om våldtäkt, mord och andra hemska saker. Jag vet redan anledningen till varför jag är så lättskrämd som jag är. Jag triggar upp mig för mycket, jag tänker på det värsta som kan hända. Jag tänkte senast ang med grinden att risken är nu större att något händer mig när jag går från bussen till mitt eget hem. Risken är större !! Sinnes sjuk tanke kan jag tycka. Men det är vardagsmat för min del. Jag tänker så om allt.
Jag jobbar kvällen, och egentligen borde jag inte göra det i de tillståndet som jag känner för mörkret just nu. Har varit mörkrädd innan men det släppte, nu är det tyvärr tillbaka och det är nog ganska svår släppt denna gången. Att sova med en lappa har hänt många gånger nu, vissa gånger kan jag sova släckt. kan jag tyvärr inte somna, då börjar mina tankar igen. "Hur hade det sett ut om någon gjorde si och så mot mig?". Jag tänker igenom händelser som har skett. jag tänker på mord som jag läst och jag tänker på hur det har gått till. Jag lever mig verkligen in i det och tänker oftas hur man ens kan begå ett mord eller något annat som gör så att min mage vänder sig ut och in. Jag har till och med mått illa när jag tänkt på det. Jag kan inte hjälpa det, det bara dyker upp i huvudet. Det är som det jagar mig och sätter skräck i hela kroppen.
Nu är det en 19 åring som hittas mördad. Hade jag fått välja så hade jag inte ens velat höra den nyheten. Hade stängt av det snabbt och gått vidare som inget hade hänt. Dels för att jag klara inte av det och dels för dumma tankar som aldrig går ur mig. Det händer så mycket och det gör mig så rädd. Innan har man känt sig trypp, så mycket kan det inte hända så det händer mig. Men nu tänker jag hela tiden hur fel jag haft. Det kan hända mig och det kan hända någon runt min omgivning något, och det kan vara när som, när som. Det känns som att idag handlar det om fel tidpunkt, vid fel plats.
Christoffer har sagt att han tror att alla människor kan döda någon. Jag börjar mer och mer intala mig det. För mig är döda en person ett mycket psykiskt tillstånd, men om det nu skulle vara så, så tror jag att alla skulle få vård för det. Alla mördare och skit somf inns där ute, skulle ha någon sjukdom i sig. Att mörda är en sjukdom!?
Jag klara inte av tanken med mord. Illamående och frågor kommer upp. Jag blir frusterad och ledsen på samma gång. Ibland vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Och så fort någon skrämmer mig så tänker jag "nu är det kört". Jag överdriver inte. Självklart handlar det om vilken situation man är i, men jag vet att jag är som mest rädd när jag är ute. Jag fixar inte det riktigt.
Jag har slutat läsa igenom alla tidningar och även på nätet. Kommer jag in någonstans där det finns död, mord eller något hemskt överhuvetaget så tar jag mig ut därifrån med desamma. jag går och ältar och har en illamående känsla i mig hela tiden och det vill jag gärna slippa.
Det värsta är att man sätter upp människor som man älskar i sådana situationer, det är nog det som skrämmer mig mest. Jag klara inte av de tankarna.
Skräcken finns där hela tiden, jag trodde bara inte den skulle vara såhär stor.
[LISETTE]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar