nej, det har den inte. Men jag kan nästan tro det med tanke på hur mycket sommaren drar till sig mord-sug i sinnet. Människor får lust till att mörda och sen ångra eller neka sig, det finns inget "Jag mördade och det står jag för" - alltid ska det velas och ångras. Skam skam!
Någon blir strypt i skogen och är bara 16år gammal, en blir skjuten på en bondgård och är 19år gammal, en 13åring får en skiftnyckel i huvudet. Behöver jag fortsätta?
Vi har givetvis de som verkligen ångrat och ligger säkert nu och verkligen vill dö för dom dödat sitt eget barn (nej jag vet inte om dom vill dö, men jag antar det för jag hade velat dö om jag hade dödat mitt eget barn). Ett barn glömdes kvar i bilen och dog. Att det kan gå så långt att en föräldrar glömmer sitt eget barn. Min första tanke va när jag läste artikeln "varför skaffa du inte en hund istället?" men varför ska jag döma?! Varför ska någon döma som inte känner föräldrana. Nyligen sköt en pappa sin egen dotter med. Ett rent misstag. Ett misstag som tog hårt. Han skulle skjuta ett djur, men sköt på dottern. Min första fundering när jag läste artikeln var "Varför ens börja skjuta när man inte kan sikta?" sen kom en fundering till "Varför skjuta när barn springer runt överallt?" - det är inte upp till mig att avgöra för jag var inte där och jag tror inte heller på allt vad tidningen säger. Vilket är synd och skam även det. Lite lämnar dom nog utanför.
Jag gick in på aftonbladet och kolla igen, jovisst. Tyskland, en mamma tog sina fyra barn och hoppa ut från balkongen. Nu vårdas en 4åring. Mer läste jag inte, orkar inte och vill inte. Tar lite på krafterna.
Det är nästan som de barnen som ramla ut från ett fönster för ett par dagar sen. Ville inte läsa om det heller utan har bara hört om radion snabbt. Kan inte nämna något om det, men även där fanns föräldrana i mina tankar.
Mord och olyckor. I mina ögon, rent för många barn. Fast, detta är knappt hälften av vad som pågår här i världen. och det är så konstigt på något sätt att människor och tidningar väljer att uppmärksamma en olycka eller ett mord, mer än någon annan.
Flickan som blev stryp i skogen pga svartsjuka och kärleksdille är såklart uppmärksammad till max. Jag är nyfiken och jag vill sätta dit dom, tänker jag. När jag sedan får läsa en kort artikel om en 13åring som blivit ihjälslagen med skiftnyckel av sin egen pappa så blir mina tankar annorlunda. Senast igår komd et en ny artikel "13åringen begravs brevid sin mamma" - okej så 13åringen blir dödad av sin pappa och hade ingen mamma. Nu ligger hon brevid, bara 13år.
Och ingen uppmärksamma det som något stort?
Eller är det så att föräldrar som dödar sitt eget barn börjar bli vanligare och vanligare, så tids läggs inte ner på det för mycket? Jag har ingen anning om hur sådant funkar. Men det känns bara fel. Min mage vänder sig ut och in.
Någon blir strypt i skogen och är bara 16år gammal, en blir skjuten på en bondgård och är 19år gammal, en 13åring får en skiftnyckel i huvudet. Behöver jag fortsätta?
Vi har givetvis de som verkligen ångrat och ligger säkert nu och verkligen vill dö för dom dödat sitt eget barn (nej jag vet inte om dom vill dö, men jag antar det för jag hade velat dö om jag hade dödat mitt eget barn). Ett barn glömdes kvar i bilen och dog. Att det kan gå så långt att en föräldrar glömmer sitt eget barn. Min första tanke va när jag läste artikeln "varför skaffa du inte en hund istället?" men varför ska jag döma?! Varför ska någon döma som inte känner föräldrana. Nyligen sköt en pappa sin egen dotter med. Ett rent misstag. Ett misstag som tog hårt. Han skulle skjuta ett djur, men sköt på dottern. Min första fundering när jag läste artikeln var "Varför ens börja skjuta när man inte kan sikta?" sen kom en fundering till "Varför skjuta när barn springer runt överallt?" - det är inte upp till mig att avgöra för jag var inte där och jag tror inte heller på allt vad tidningen säger. Vilket är synd och skam även det. Lite lämnar dom nog utanför.
Jag gick in på aftonbladet och kolla igen, jovisst. Tyskland, en mamma tog sina fyra barn och hoppa ut från balkongen. Nu vårdas en 4åring. Mer läste jag inte, orkar inte och vill inte. Tar lite på krafterna.
Det är nästan som de barnen som ramla ut från ett fönster för ett par dagar sen. Ville inte läsa om det heller utan har bara hört om radion snabbt. Kan inte nämna något om det, men även där fanns föräldrana i mina tankar.
Mord och olyckor. I mina ögon, rent för många barn. Fast, detta är knappt hälften av vad som pågår här i världen. och det är så konstigt på något sätt att människor och tidningar väljer att uppmärksamma en olycka eller ett mord, mer än någon annan.
Flickan som blev stryp i skogen pga svartsjuka och kärleksdille är såklart uppmärksammad till max. Jag är nyfiken och jag vill sätta dit dom, tänker jag. När jag sedan får läsa en kort artikel om en 13åring som blivit ihjälslagen med skiftnyckel av sin egen pappa så blir mina tankar annorlunda. Senast igår komd et en ny artikel "13åringen begravs brevid sin mamma" - okej så 13åringen blir dödad av sin pappa och hade ingen mamma. Nu ligger hon brevid, bara 13år.
Och ingen uppmärksamma det som något stort?
Eller är det så att föräldrar som dödar sitt eget barn börjar bli vanligare och vanligare, så tids läggs inte ner på det för mycket? Jag har ingen anning om hur sådant funkar. Men det känns bara fel. Min mage vänder sig ut och in.
[LISETTE]
4 kommentarer:
mycket bra skrivet gumman! du borde bli journalist!
Bra skrivet!!
Jag får också en stor svart klump i magen när jag läser om alla dessa barnamord, utförda mot och av barn.
mamma. haha behöve rju inte överdriva! haha men tack ska du ha mor min :)
Ina: tack ska du ha. Jo jag vet. Man vill bara göra något åt det, röädda alla och ta under sin famn, men tyvärr. kanske det man fr otn i magen av? vem vet.
Haha! Ja låna gärna det "namnet" du! Jag kan ju sakna att ordet "oralt" får en helt annan innebörd när man inte har mens. Älskart! More oral!
Skicka en kommentar