Har inte börjat städa ännu. Kom in i en diskussion med min kära mor. Vad och hur går vi inte in på, men det är just sådana tillfällen jag bara önska att lägenheten var vår. Jag är rädd för jag kommer bli rätt ledsen om vi inte får veta inom kort. Det känns som evigheter. Jag har längtat allt för länge.
Jag blir så irriterad av när mina saker försvinner, när folk bara kastar saker dom tror är skräp. Eller när man jobbar och står i och handlar något som man tycker man förtjänar och nästa dag är det använd, inte utav sig själv utan av någon från familjen. Jag kan bli ganska ledsen på det mesta nu förtiden. Avskyr mitt rum och jag avskyr att komma hem ibland för jag känner sådan irritation. Samtidigt som jag älskar allt som har med mitt hem att göra och min familj, men ibland är det bara för mycket. Jag kan inte påstå att jag skulle längta tillbaka hem efter den dagen jag flyttat.
Att kunna hitta sina saker runt om sig och kunna använda det själv, bara det gör hela min dag. Jag blir arg och sjuktligt irriterad runt om, det kan till och med Christoffer intyga. Ingen som gnäller om min ekonomi, och skulle någon göra det så skulle jag bli lika irriterad över det, för det är ingen som gnäller när jag väl köper hem nya saker.
Jag är nog den enda i familjen som verkligen handlar nya kläder eller unnar mig nästan för mycket varje månad när lönen checkar in. När jag flyttar så ska ingen av min familj få veta pris på något, och inte heller så ska dom veta vart saker och ting kommer ifrån. För när jag flyttar så är det mina saker, mina pengar och mitt liv. Jag känner mig som 15år här hemma.
jag vill flytta nu...
Jag blir så irriterad av när mina saker försvinner, när folk bara kastar saker dom tror är skräp. Eller när man jobbar och står i och handlar något som man tycker man förtjänar och nästa dag är det använd, inte utav sig själv utan av någon från familjen. Jag kan bli ganska ledsen på det mesta nu förtiden. Avskyr mitt rum och jag avskyr att komma hem ibland för jag känner sådan irritation. Samtidigt som jag älskar allt som har med mitt hem att göra och min familj, men ibland är det bara för mycket. Jag kan inte påstå att jag skulle längta tillbaka hem efter den dagen jag flyttat.
Att kunna hitta sina saker runt om sig och kunna använda det själv, bara det gör hela min dag. Jag blir arg och sjuktligt irriterad runt om, det kan till och med Christoffer intyga. Ingen som gnäller om min ekonomi, och skulle någon göra det så skulle jag bli lika irriterad över det, för det är ingen som gnäller när jag väl köper hem nya saker.
Jag är nog den enda i familjen som verkligen handlar nya kläder eller unnar mig nästan för mycket varje månad när lönen checkar in. När jag flyttar så ska ingen av min familj få veta pris på något, och inte heller så ska dom veta vart saker och ting kommer ifrån. För när jag flyttar så är det mina saker, mina pengar och mitt liv. Jag känner mig som 15år här hemma.
jag vill flytta nu...
/Lisette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar