Kan bara hålla med frugan att vi åkte dit både två med en klump i magen, mycket kanske bara för vi var spända över vad vi skulle få se ? Skulle vi gilla de ?Skulle vi älska de ? Är vi ensammna? Små saker ni vet. Men lisette har så rätt i sina ord. Efter vi knappt tagit ett helt varv på några minuter så gick vi ut direkt knäpp tysta och lisette har så rätt i det hon säger. Båda var tysta men jag ville dissa lägenheten direkt men kände mig lite små dum eftersom jag inte visste vad lisette skulle tycka eller säga, hon har nämligen en förmåga att vara väldigt positiv. För det första så vill jag inte på markplan, inte i ett "höghus" där man kan stå och luta sig mot fönstret, nej tack!

Jag har berättat om lägenheten för den äldre delen på mitt jobb och alla säger " men det kan de fixa så ni får nya tapeter och öite mer ljus " efter jag berättat om mörkret och hur dystert det kändes. Visst tror jag att de kan fixa lite, men inbilla mig inte att de bytar tapet i vartenda rum i hela lägenheten och på det hela så renoverar de köket. Nej de tvivlar jag på rejält altså. För köket är viktigt för mig, jätte viktigt. Dels för att jag älskar att laga mat men även för att jag ska bo där med lisette. De är vi som ska sitta där och äta en mysig middag, en lång söndagsfrukost och fyllekäk. Och nej jag tyckte inte alls de var mysigt, de var tråkigt stelt och gammal och fult helt enkelt.

Vi vill flytta men bara för det hoppar vi ju knappast på första bästa. Och ja vi är kräsna folk kanske tycker de är fel. Men de tror inte jag altså. att ta första bästa leder till at tvi kanske vantrivs och blir på¨tråkigt humör hela tiden och de lider vi ju bara själva för liksom. Vi vill ha något bra, något mysigt och fint. Där vi kan se oss själva springa runt. Men jag är säker på att vi kommer bli kallade på fler, för blir man kallad på en så kommer det fler det är jag säker på.


// Christoffer