När jag var tretton år gammal märkte jag att alla andra hade någon att verkligen hänga på väggarna och lyssna på och beundra. Jag själv hade en bild på "cher", och ja, jag kan skratta ännu åt det idag. Jag hade det för att jag hade ingen annan att sätta på väggen. Jag hade henne och ingen annan. På en bild! Jag skämdes inte men jag gilla verkligen inte henne. Men en dag blev det bara att man fick lära sig vem Armin van buuren var. Udda musik till en början, men verkligen något som man börja vänja sig vid och börja lära sig hur man skulle lyssna på alla hans låtar, och många andra som var på hans nivå, och som ÄR på hans nivå än idag. Av någon anledning så blev jag totalt frälst. Ingen av mina vänner förstod vem det var eller förstod musiken. Det gjorde absolut inget. Dom förstod inte på bilden "cher" heller. Iof, det gjorde inte ens jag själv.

När jag var i stockholm köpte jag mitt första album med armin van buuren. "armin van buuren 76", jag lärde ig allt om honom i minsta detalj. Jag fick min första favorit låt från albumet "yet another day" med Ray Wilson. Och då visste jag inte hur många andra favorit låtar med buuren jag skulle få. När jag var femton fick jag upp min första bild med Buuren, i en egen guldram. Och medans jag fick besöka Marco V redan vid 16 år så var det inte allt. Jag börja sätta upp varenda biljett till olika events som jag besökte. Tiden var inne för att gå till tiesto, det var stort men det var inte tillräckligt. Jag rama in min tiesto biljett och va glad över det. Jag är glad över min tiesto autograf. Men min tavla över mina events skulle vara klar om jag fick se Armin LIVE. Med den tanken kunde jag lika bra glömma. Jag sulle aldrig få se han. Han var sällan i Sverige. Därför fick jag nöja mig med att lyssna på asot (a state of trance) varje torsdag på di.fm.

Men det är en ära, en fullständig ära att få säga: Jag ska se Armin Van Buuren LIVE i Stockholm.
Goda saker sker också i Stockholm och nu är det bevisat att Buuren tycker likså. Han tar oss på en kryssning. En lång och svettig kryssning. Lång och fullständigt underbar. När jag fick höra det på jobb via sms satt jag i tårar. Precis som alla hade sin kärlek för spice girls eller backstreet boys, så har jag min sådana starka känsla just nu i denna stund, för Buuren. Smeker han min kind kommer jag aldrig att tvätta mitt ansikte. Så enkel och ren är känslan för Buuren. AJ FOOKING LÖVE JO MAN! -cry-

Som den galna fan jag är så kan vi lika bra lyssna på lite good shit, han har gjort. En liten del av det i alla fall:

Burned with Desire (en favorit låt från albumet 76)



The Sound Of Goodbye




Serenity (från sensation 05)



Sail



Communication (här kan man verkligen höra vad som är gammalt och nytt från buuren, men den är så bra!)


Going Wrong (denna blev rätt mäktig, till och med min lillasyster känner till den)


Unforgivable (ett av det nyaste låtarna just nu)


yet another day (min favorit i alla tider)



Vad är en bal på slottet? Ja, det är fanimej ingen bal utan Buuren!

/Det mäktiga fanet Lisette Van Buuren!