LOVE DAY

Dagen börja nästan lite av panik. Mamma ringer och jobbet ringer. Frågar om jag kan jobba idag eller imorgon. Jag ska jobba med människor so jag avskyr, jag brister nästan ut i gråt. Aldrig! Sen kommer räddaren i nöden, min kollega och hostar ur sig per telefon att hon jobbar, bara hon får ta ledigt när vi jobbar som vanligt. Jag går med på det, låt mig bara få ha denna dagen ifred i alla fall.

Mötet blev inställt för min del pga djuren här hemma. Så jag kunde egentligen sovit tills nu, för jag är mega trött. Skulle kunna äta upp alla kuddar jag har. Vad det har med saken att göra vet jag inte riktigt.

och idag är det år ettårsdag. Det känns lite olustigt att vakna upp ensam, inte ge han frukost på säng eller sätta han och mig på ett flyg till paris och kanske hoppa från något högt torn som tydligen ska finnas där, hehu. Det känns konstigt att inte kunna ge det han pekar på just nu. Jag hoppas han pekar på mig, just för det är kliche, så blir allt mycket bättre. För då vet jag att han blir nöjd. Just nu längtar jag, och nu ska jag hämta skor, och sen gräva fram något klädesplagg jag kan använda mig av ikväll. Och det är fanimej inte det lättaste.

Fast vi vet egentligen redan hur allt slutar slutet mot kvällen, jag kan lika bra strunta i underkläderna....

/Lisette in the mood