Den där kvällen var rätt unik på alla sätt och viss. Den kvällen var rätt kall och mörk men man var inte nere eller ledsen, det var Lördag. Vilken Lördagskväll gör en ledsen. Det skulle bli roligt, för man visste verkligen inte vad den skulle ge en. Jag ute i Malmö, speedad och extremt fylld med enorma Lördagskänslor, en kväll som idag har blivit ett år gammalt minne. Ett minne som har förändrat min vardag och mig själv. Låt mig presentera en kväll den 26 Januari för ett år sedan....
- Jag hade bestämt med en vän att vi skulle ut och svirra till det på Lördagen. Hon övertala mig att följa med till en serbisk fest. Ja visst, varför inte. Det skadar aldrig. Vi bestämde tid. Dagarna därefter åkte vi in till stan efter skolan och leta efter något att ha på sig. Jag hitta inte mycket. Vi gick rundor och jag gick och sura. Då ser jag mina skor, mina diamant skor. 400kr! Inget pris, dom var på rea. Jag handlar dom och intalar mig själv att jag kan gå i regnkläder i dessa, jag hade ändå varit snyggast på fötterna. Efter en stund kikandes efter kvällskläder hittar jag en blå klänning, en färg jag aldrig skulle valt, men tog något bara för att. Jag prövar och intalar mig att det får duga.
Åker hem och stressar mig med smink, höjer upp volymen på musiken, och står i mina skor och ett rosa linne framför speglen och dansar för mig själv. Öppnar upp en cider och ler med hela ansiktet. "Idag ska man ut!". Man hade hela kvällen framför sig. Tog några stora klunkar och börja dansa ännu mer. Hoppa och skutta. Klockan blev mycket, måste håla tiden. Började klä på mig och sminka upp mig, fiffla med håret, dansa mig in och ut genom rummet för att leta fram kvällens saker i väskan. I handen hade man halvdrucken cider som skumma till max när man sprang runt i hemmet. När jag var klar och hade både jackan på mig, väskan under armen, cidern i handen och ett vingligt klick-klackande på fötterna så var det dags att klacka ut till taxin.
Jag bad taxin skruva upp volymen på hans musik i radion, och jag själv satt med ett leende och klunka upp min cider.
Väl framme mötte man upp vän med vänner. Dags för lite ombyte med människor och musik. Väl inne så var det helt okej, men det urarta när det blev för varmt. Sprang in på toaletten och tog av mig mina svarta leggins som jag hade under klänningen, och voila, jag blev genast snyggare. Ut från toaletten och direkt till baren, cider, öl, cider, öl. Det blev mycket skratt och konstig dans. Jag sms.a mycket och fick större leende efter varje gång jag fick ett nytt sms. Tillslut var det helt enkelt dags att bryta detta med att ha kontakt via sms och verkligen få ett större leende och upplevelse.
Jag läna mina vänner bakom mig, jag vinka med en cider i hand och vifta efter en taxi utanför stället. Jag bad han köra mig till slagthuset. 50 kronor senare var jag framme. Hur skulle jag ta mig in? Jag var knappast 20år och jag kände ingen kontakt som kunde få in mig. Jag var ensam. Men jag gav mig fan på att jag skulle in. Tar jag en taxi själv och gör mina egna äventyr så ska jag också kunna fixa in mig själv. En räddare i nöden dök upp. En som vi idag kallar för "hassan". Han släppte in mig och bad mig att krypa under ingångens stängsel. "Det gör alla andra tjejer" - först våga jag inte, men ja, vad hade jag att förlora!
Väl inne så pirra det i hela magen. MÅSTE HA MER CIDER, eller varför inte två starka drinkar? Jag gick där sms.et bad mig att gå och där vänta jag. Sen fick vi ögonkontakt, och det kan nog låta lite kliche, men jag var enbart fokuserat på de ansiktet jag såg i mörkret. Musiken som spelades minns jag inte, folket som fanns där min ns jag knappt, utan det var han och jag. Nu var det han och jag på slagt. Skulle det bara vara för ikväll så låt det bli det. Men jag skratta och jag skojade hela kvällen under samma tak som denna killen. Jag hade ingenanning om vad som skulle ske eller hur allt skulle gå tillväga, utan det bara skedde. En puss bröt hela oron i magen, jag slappna av och blev mig själv hela kvällen, full men mig själv. Vi satt under några gardiner och pratar och ibland gick vi ut på dansgolvet. Jag ville verkligen inte att kvällen skulle försvinna. Klockan blev till slut 05.00. Vi måste lämna stället. Det trygga stället som vi haft så roligt på. Hur ska vi nu göra, eller betee oss? Visste han? Visste jag? Jag vingla och skratta, jag visste inte ett skit. Vi bröt den tanken med att gå och äta på Burger King. Vi hade en sak gemensamt: hambugare i magen, tack! Han åt, medans jag skratta och åt nästan ingeting.
Efter hans sista bit på hamburgaren kom tanken: okej, vad händer nu? är verkligen denna kväll slut? Vad ska ske nu? jag kan verkligen inte fråga efter nummer, för det har jag redan, ska jag fråga efter adressen? vad fan gör jag? - jag släppte tanken och bestämde mig för att ta det som det kommer. Vi gick ut från Burger King, stod stilla och titta å varandra. Lite nervösa skratt kom nog fram från oss båda, sen blir det lite svart för mig. Frågan blev: vill du sova över hos mig, så får du det. Jag svara såklart ja, och jag log för mig själv och tänkte att kvällen var fanimej inte slut ännu.
Vi vifta efter en taxi, jag vingla in mig i baksätet medans han satt framför mig. Efter halva resan sträckte jag mig fram och smekte han på axlen. Jag var trygg.
Hemma hos han var det bara att ta av sig skorna och bege sig upp till hans rum. Min blick mötte MFF, en sak som jag fått veta utan att han har sagt det eller ag frågat han. Jag kunde redan förstå att MFF var en del av han. Vi satte på en film, la oss ovanpå MFF täcket, prata och skratta och till slut somna vi.
Dagen efter vakna jag upp, titta sidan om mig och där låg han. Jag vakna upp med att börja skratta av lycka. Sen dess har jag skrattat av lycka av stora och små anledningar varje dag, i snart ett års tid. Det är hans förtjänst.
- Jag hade bestämt med en vän att vi skulle ut och svirra till det på Lördagen. Hon övertala mig att följa med till en serbisk fest. Ja visst, varför inte. Det skadar aldrig. Vi bestämde tid. Dagarna därefter åkte vi in till stan efter skolan och leta efter något att ha på sig. Jag hitta inte mycket. Vi gick rundor och jag gick och sura. Då ser jag mina skor, mina diamant skor. 400kr! Inget pris, dom var på rea. Jag handlar dom och intalar mig själv att jag kan gå i regnkläder i dessa, jag hade ändå varit snyggast på fötterna. Efter en stund kikandes efter kvällskläder hittar jag en blå klänning, en färg jag aldrig skulle valt, men tog något bara för att. Jag prövar och intalar mig att det får duga.
Åker hem och stressar mig med smink, höjer upp volymen på musiken, och står i mina skor och ett rosa linne framför speglen och dansar för mig själv. Öppnar upp en cider och ler med hela ansiktet. "Idag ska man ut!". Man hade hela kvällen framför sig. Tog några stora klunkar och börja dansa ännu mer. Hoppa och skutta. Klockan blev mycket, måste håla tiden. Började klä på mig och sminka upp mig, fiffla med håret, dansa mig in och ut genom rummet för att leta fram kvällens saker i väskan. I handen hade man halvdrucken cider som skumma till max när man sprang runt i hemmet. När jag var klar och hade både jackan på mig, väskan under armen, cidern i handen och ett vingligt klick-klackande på fötterna så var det dags att klacka ut till taxin.
Jag bad taxin skruva upp volymen på hans musik i radion, och jag själv satt med ett leende och klunka upp min cider.
Väl framme mötte man upp vän med vänner. Dags för lite ombyte med människor och musik. Väl inne så var det helt okej, men det urarta när det blev för varmt. Sprang in på toaletten och tog av mig mina svarta leggins som jag hade under klänningen, och voila, jag blev genast snyggare. Ut från toaletten och direkt till baren, cider, öl, cider, öl. Det blev mycket skratt och konstig dans. Jag sms.a mycket och fick större leende efter varje gång jag fick ett nytt sms. Tillslut var det helt enkelt dags att bryta detta med att ha kontakt via sms och verkligen få ett större leende och upplevelse.
Jag läna mina vänner bakom mig, jag vinka med en cider i hand och vifta efter en taxi utanför stället. Jag bad han köra mig till slagthuset. 50 kronor senare var jag framme. Hur skulle jag ta mig in? Jag var knappast 20år och jag kände ingen kontakt som kunde få in mig. Jag var ensam. Men jag gav mig fan på att jag skulle in. Tar jag en taxi själv och gör mina egna äventyr så ska jag också kunna fixa in mig själv. En räddare i nöden dök upp. En som vi idag kallar för "hassan". Han släppte in mig och bad mig att krypa under ingångens stängsel. "Det gör alla andra tjejer" - först våga jag inte, men ja, vad hade jag att förlora!
Väl inne så pirra det i hela magen. MÅSTE HA MER CIDER, eller varför inte två starka drinkar? Jag gick där sms.et bad mig att gå och där vänta jag. Sen fick vi ögonkontakt, och det kan nog låta lite kliche, men jag var enbart fokuserat på de ansiktet jag såg i mörkret. Musiken som spelades minns jag inte, folket som fanns där min ns jag knappt, utan det var han och jag. Nu var det han och jag på slagt. Skulle det bara vara för ikväll så låt det bli det. Men jag skratta och jag skojade hela kvällen under samma tak som denna killen. Jag hade ingenanning om vad som skulle ske eller hur allt skulle gå tillväga, utan det bara skedde. En puss bröt hela oron i magen, jag slappna av och blev mig själv hela kvällen, full men mig själv. Vi satt under några gardiner och pratar och ibland gick vi ut på dansgolvet. Jag ville verkligen inte att kvällen skulle försvinna. Klockan blev till slut 05.00. Vi måste lämna stället. Det trygga stället som vi haft så roligt på. Hur ska vi nu göra, eller betee oss? Visste han? Visste jag? Jag vingla och skratta, jag visste inte ett skit. Vi bröt den tanken med att gå och äta på Burger King. Vi hade en sak gemensamt: hambugare i magen, tack! Han åt, medans jag skratta och åt nästan ingeting.
Efter hans sista bit på hamburgaren kom tanken: okej, vad händer nu? är verkligen denna kväll slut? Vad ska ske nu? jag kan verkligen inte fråga efter nummer, för det har jag redan, ska jag fråga efter adressen? vad fan gör jag? - jag släppte tanken och bestämde mig för att ta det som det kommer. Vi gick ut från Burger King, stod stilla och titta å varandra. Lite nervösa skratt kom nog fram från oss båda, sen blir det lite svart för mig. Frågan blev: vill du sova över hos mig, så får du det. Jag svara såklart ja, och jag log för mig själv och tänkte att kvällen var fanimej inte slut ännu.
Vi vifta efter en taxi, jag vingla in mig i baksätet medans han satt framför mig. Efter halva resan sträckte jag mig fram och smekte han på axlen. Jag var trygg.
Hemma hos han var det bara att ta av sig skorna och bege sig upp till hans rum. Min blick mötte MFF, en sak som jag fått veta utan att han har sagt det eller ag frågat han. Jag kunde redan förstå att MFF var en del av han. Vi satte på en film, la oss ovanpå MFF täcket, prata och skratta och till slut somna vi.
Dagen efter vakna jag upp, titta sidan om mig och där låg han. Jag vakna upp med att börja skratta av lycka. Sen dess har jag skrattat av lycka av stora och små anledningar varje dag, i snart ett års tid. Det är hans förtjänst.
It's you and me, moving at the speed of light into eternity
/Love Lisette
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar