SMILE FOR ME KIDO !

Att passa sin gudson är ganska lätt. Fast jag upptäckte när vi var i parken at jag gick och kolla på andra föräldrar hur dom sa åt barnen att sitta stil och på vilket sätt dom sa det på. Sen upptäckte jag återigen hur jag lyssna när föräldrana bad dom snällt att lyssna. Jaha tänkte jag, är det så man gör? ÄH enkelt! Med Benjamin är det enkelt. Ingen match där. Men med andra barn så är det nog lite svårare. Vilket jag såg.


Vi gick över till en stor, stor lekplats. Oj herregud, jag hade ju helt glömt bort att det är bara jag som har ett barn med mig idag. överallt sprang det runt småbarn från 3-6år. Föräldrana satt på bänkar och prata och drack kaffe, vissa fika rent allmänt runt omrking. Benjamin kom i chocktillstånd och skrek "LEKAAA!" och sprang iväg, jag sprang efter och tog han snabbt i famnen "spring inte ifrån mig sådär benny!" - den oroliga sidan kom fram!


Benjamin börja klättra och ha sig. Och där gick jag runt om och höll mig utanför sanden. jag titta på och skratta och sa "mmm" när han prata med mig. Jag titta runt lite och såg att föräldra stod faktiskt i den djupa sanden och höll utkik när deras barn klättra hej vilt. Då slog det mig, det borde jag nog också göra. För tänk om han sätter foten fel. Jag hoppa i sandlådan och det första jag tänkte var "hoppas inte en katt har skitit här i, eller en unge...då dör jag!"


Medans man gick runt så spana man in föräldrara och andra par. Ganska roligt och följa faktiskt. En del stod och prata med en. En sa till och med hur gammal mitt barn va, men jag var snabb nog och säga "Gud nej, han är min gudson, men han är fem härliga år!"

/LISETTE