Storebror har fyllt år. Han fyllde 22år (måndag) och det är lite sinnes. 22år. Min bror. Jag själv blir 21 om några veckor. Känns inget speciellt. Innan kunde man känna skillnaden när man fyllde år. Om jag var 14 och skulle fylla 15 så var det rätt stort. var jag 17 och skulle fylla 18 så var det lika stort. Var jag 19 och skulle fylla 20 så var det större än störst. Nu går jag från en nolla till en etta. 21år. I min värld brukar jag byta på siffrona. istället för 21 så blir jag 12. Jag vänder på dom bara och så blir jag den åldern.
Så när jag fyller 21, så ska jag bli 12 år igen. Utan tonårsproblem och utan framtidsbekymmer. jag ska fisa pappa i huvudet för att jag tycker det är skoj (fast det gör jag idag också) och så ska jag hoppa framför mamma och gjorde konstiga ljud eller danser (fast det gör jag nog också idag).
Fast min bror, han blir 22. Han kan inte ändra på siffrona. Haha, stackars han. han får vara 22år kvittar vad han gör. usch, vilken stor bror man har. För stor. Inte tjock (fast det hade inte skadat...) utan bara stor och lång. Fast ibland känns det som att jag är storasyster, jag kan fortfarande idag sitta och säga till han vilka ansiktsgrejer han ska använda för att bli av med finnar. han lyssnar för en stund men sen ger han nog upp. Jag är för jobbig.
Och det är väl bra att han tycker det är jobbigt att lyssna på mig för han är en egen person. Alla går runt med finar på ansiktet och avskyr det. Alla springer fram till sin spegel och klämmer fine efter fine och gör det ännu värre. Men inte min bror, ack nej!
Han går fram till speglen en gång i veckan, tittar lite och beundrar sig själv, kanske ger sig själv en klapp på axlen, eller två och säger: jag är fan snygg med finnar! Aldrig ska jag tvätta bort er!
och så går han därifrån och väntar en vecka med att besöka speglen igen.
GRATTIS BRODER PÅ 22ÅRSDAGEN!
[LISETTE]
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar