sensation white - wicked wonderland.

Jag vet inte vart jag ska börja. Som vanligt vet man inte det när man har något så fantastikt att skriva av sig. En upplevelse man inte kommer att glömma. Man har hela kvällen/natten på bild men de finnaste minnen man har sitter rakt i huvudet. Det är så lätt att tänka tillbaka på det man inte fick på bild. Och det är underbart. Personerna man är med och skratten som kommer ur en gör det inte till det sämre, såklart. Bara till det bästa läget man kan komma i. Man vandrar hand i hand till bussen och man tittar på sig själv och sitt umgänge och ser att alla är vitklädda. På bussen blir folk lite fundersamma. Men det är då man skrattar ännu högre och gör festliga ljud ifrån sig.


Tåget till köpenhamn är fullsmockad med personer som är som oss. Vitklädda och högljuda. Vi ska på samma ställe. Tåget är fullt och det går inte att sitta någonstans. Förta gången man inte bryr sig och första gången man inte bryr sig om man får en knuff hit eller dit.


Vandra genom köpenhamn till sensation är lika roligt det. Kissa hit och dit i en buske och skratta hejvilt åt att man kissar i en buske. Humorn är lättroad och man vandra hand i hand med främmande människor. Lättade är vi för att vi kan springa in till en småbutik i köpenhamn och handla några öl och cider till oss påvägen. Samtals ämnet börjar. "Varför kan inte sverige ha det såhär?" Mitt gensvar blev "vi ska i alla fall börja sälja alvedon i butikerna!". Glädjedödare till max.

Välframme möts vi av en lång och vit kö. Det går snabbt och enkelt. Vi vandra rakt in i sensation och våra blickar möter en kväll som ingen av oss kommer att glömma.

Sensation kom, sensation segra, sensation återkommer!

[LISETTE & CHRISTOFFER]