Ja, som det var skrivit. Bio igår. Kryss i taket liksom. Underbart som alltid. Jag vill ha mer. Mer av det goda. Det kan man aldrig få för mycket av, eller kan man verkligen få det? Jag har verkligen svårt för att tro det. Vilket fall som helst. Det jag skulle komma fram till med detta var att igår, innan bio så stack jag in på toaletten, kolla mig i speglen, gör mina grimaser som vanligt, öppnar en dörr som leder mig till en toalett, sätter mig till rätta och spänner mina ögon på väggarna som omringar mig. Över dessa fyra väggar så är det totalt nerklottrat med namn och med hjärtan. Ni kanske känner igen det, det klassiska "Jag är bäst", "Jag har varit här 08", "P älskar S = sant", "Bella och Sofia är dom bästa som finns" - yadda yadda. Ni vet dealen med texten.
I alla fall så satt jag där och tänkte på hur länge det hade suttit där, om det var nyskrivit eller oldie. Jag tänkte att det var ganska så fjortis skrivit alltihop. Men ändå så vågligt och fint på något sätt. Skriva vem man älskar på en toalett! Hur romantiskt är inte det egentligen? Jag kanske skriver detta med en gnutta ironi, men tänkt er... sitt eget namn på en toalettvägg. Vad jag skrattade!
Fast jag var inte sen. Det slog mig i samma sekund att jag hade en penna i min väska, och jag hade fyra fylliga väggar som bara vänta på mina känslor. Jag fyller väggen med en av mina känslor. Såklart, Christoffer-känsla. Drog upp pennan snabbt, börja kladda på väggen, blev nervös för kanske tittar någon? kanske någon hör pennans ljud? Fast äh, det får såfall vara värt det. Jag har nu klottrat ner mina känslor på en öppen toalett för alla flickor/kvinnor.
Fast till min besvikelse så syns det knappt. Man får verkligen anstränga sig för att läsa det.
Nästa gång ska jag ta med mig en spritpenna eller varför inte en hel jäkla sprayburk? SUPERB!
Christoffer, du finns nu och för alltid nerklottrad på damernas toalett. Känn dig frukstansvärt unik.
...Men sen är man småkorkad. Man sitter med neddragna byxor, plats på toa och klottrar ner en vägg. Det kunde gått åt helvete om jag hade blivit riktigt nervös.
I alla fall så satt jag där och tänkte på hur länge det hade suttit där, om det var nyskrivit eller oldie. Jag tänkte att det var ganska så fjortis skrivit alltihop. Men ändå så vågligt och fint på något sätt. Skriva vem man älskar på en toalett! Hur romantiskt är inte det egentligen? Jag kanske skriver detta med en gnutta ironi, men tänkt er... sitt eget namn på en toalettvägg. Vad jag skrattade!
Fast jag var inte sen. Det slog mig i samma sekund att jag hade en penna i min väska, och jag hade fyra fylliga väggar som bara vänta på mina känslor. Jag fyller väggen med en av mina känslor. Såklart, Christoffer-känsla. Drog upp pennan snabbt, börja kladda på väggen, blev nervös för kanske tittar någon? kanske någon hör pennans ljud? Fast äh, det får såfall vara värt det. Jag har nu klottrat ner mina känslor på en öppen toalett för alla flickor/kvinnor.
Fast till min besvikelse så syns det knappt. Man får verkligen anstränga sig för att läsa det.
Nästa gång ska jag ta med mig en spritpenna eller varför inte en hel jäkla sprayburk? SUPERB!
Christoffer, du finns nu och för alltid nerklottrad på damernas toalett. Känn dig frukstansvärt unik.
...Men sen är man småkorkad. Man sitter med neddragna byxor, plats på toa och klottrar ner en vägg. Det kunde gått åt helvete om jag hade blivit riktigt nervös.
/Klotterboven Lisette
1 kommentar:
sv: Ohnej! Det var verkligen inte min mening att få dig att må dåligt >_< hehe
Skicka en kommentar