Christoffer har berättat om helgen så fint ch så bra så jag behöver knappas berätta något mer, han tog orden ur min mun. Men en sak måste jag i alla fall säga. Ni ser bilderna från den lila middagen han och jag hade? Om inte så KOLLA!! I alla fall, jag fick gåshud när jag smög in i hans lilla rum. Ljus och två tallrikar, vinglas och champagneglas och såklart brickan med råfisk som vi hämta upp tillsammans. Det var underbart att bara titta på det. Tänk så mycket två glas och lite ljus kan göra. Det gör mycket! Jag njöt i fulla drag. Varje tugga jag tog av den råafisken och varje blick jag satte på Christoffer. Sedan blev det ombyte och lite, eller mycket trevligt sällskap från Robbin. Korka upp champagne, som för den delen smakar illa efter man fått i sig lite i kroppen, men ett glas gick ner. Christoffer gjorde underbara drinkar på Mojito, en drink som tydligen alla älskar, men inte jag. Den ser bara så jäkla god ut men jag klara inte den. Fast jag tog några zippar och sen så var man varm i hjärtat. Hångel hångel med christoffer.
Sen kanske vi gör det som vi inte skulle göra. Vi tar en shot abzint. Wooow, vad fan hände? Drack jag den eller bran jag upp? Halsen svider och magen har ersätts av eldbollar som flyger runt. Jag går in på toa och tittar mig i speglen: är detta sant? jag blir full på alla hjärtans dag?
Jag lägger mig ner och andas, jag kan nästan känna skrattet komma fram. reser mig upp hastigt och WOW igen, vad hände? Snurra rummet just eller har jag konstiga strumpor? Jag letar upp glas, klunkar i mig fem glas vatten och tänker att detta gör jag aldrig om igen, tittar mig i speglen, nykter igen, går ut och tar en shot barcadi med grabbarna, och känner hur jag tål den starka smaken. Ja, tål man absint så tål man vad som helst efter. Abzint nomore!
Värre blir det när man inte riktigt minns hur man kom in på slagthuset eller hur man kom ut. Man har mest sprungit och valsat hela kvällen. Christoffer berättar att man tagit några varv på högtalaren. Jag frågar mig själv: varför? Men sen kan jag bara skratta. Det är en sådan jäkla typiskt grej av oss. Jag kan inte mer än att säga att jag låter slagthuset lägga ner, lägga ner med konstiga minnen. För mitt sista besök där var på alla hjärtans dag.
Nu ska jag snorta nässpray
/abzintbarcardichampagnemojito Lisette
1 kommentar:
sv: Jaha! På det viset. Hon har bh på bilden, men visst ser det inte ut som det :)
Skicka en kommentar