tisdag 17 februari 2009




Har ni någon gång varit så kär så att knappt vet om du ska sitta eller stå. När man hör personen säga ens namn så ryser det i en. En hand på benet eller en puss på kinden bara sådär spontant gör så att man är lycklig i flera dagar efter. Att man saknar personen när den är på toaletten. När man inte ens i sin vildaste fantasi kan tänka sig en dagen utan den andra. När man vill tömma den,s digitalkamera på alla bilder som hon själv är på och skriva ut alla en efter en efter en och tapetsera väggarna med det så småningenom. Sitta i en halvtimme och välja vilken bild man vill ha som bakgrundsbild på sin dator man vill ha alla men kan bara ha en. Tid och rum exicterar inte när man är med varandra. Att ha ett skratt som bara två personer delar och ingen annan fattar. Eller ens överhuvudtaget tycker är kul. Efter ett år sitter man fortfarande och sneglar på bio,n och tänker " shit de går braaaa nu!". Vägra träffa personen om håret inte ligger rätt. Planera klädsel och hela dagen minst en vecka innan. Då är man kär, där man riktigt kär. Exakt så kär är jag i dig lisette, och det ska ingen få ta ifrån mig. Inte idag inte imorgon inte om 5 år. Att mina känslor så långt som ett år efter bara ökar och ökar för varje dag känns riktigt bra. Lisette du kan förvandla vatten till vin, ett äpple till en kebab, ett choklad till två. Jag missar gärna en, två och tre bussar för dig. Bara jag får den där lilla extra minuten. För den lilla minuten lever jag på hela dagen.


// Christoffer

Inga kommentarer: